Norrländska Korrespondenten – 8 december 1868, sida 3

ES Pp RM RAR ARM brott. (Jnsändt.) Retension öfwer en i N:o 90 af Tid: ningen Nya Norrländsla KorrefponJae insänd uppsats, undertednad ono. (Forts. fr. n:o 94.) Ingen lärer wäl neta (jåledes ej Hel. fer de, fom förf. i fin uppfats stämplar fom sedeförderfwande personer), att fed lighet alstrar styrla, om annars sbrs. menat detta med sin besynnerliga fråga: Sywar är ett lands styrla störst, om ej der ett lands sedlighet är detfamma? Det ordet: detsamma stöter örat, emedan förstäntet har fwårt att fatta, hwiltet ord det ställföreträder. Dock — wi ha inga alternativer att wälja på — ett ord måste det företräda, och detta kan ej wara något annat, än land. Jnsätt detta ord hr förf.! och läg fjelf! Bränwinsalttiebolagens program gifwa sig slen af att inskränka bränmwinsfonfumtionen, menar förf. Här har förf. twifwelsutan tänkt ett och ffrifmit ett annat, ty det är wäl bolagen, fom, enligt förf:s tanke, gifwa fig sken af och ej deras program? Eller hur? För öfrigt, om man än från logisk synpunkt sedt kunde föga: ett program (anmålan och dylilt) gifwer fig sken af, få får man ej (fprå tets lagar sätta näml. ett strängt veto derför) tala och sfrifwa: ett program oifma fig ffen af. Det wore, heter det i följande mening, toftligt att wilja bilda bolag för samma branche, om och af hwars rörelses totalförlust man öfmerbewisats men få fällan ertänner. Hr förf. Måste ej ten fom öfwerbewisats om en sals sanning, också erlänna den? Recencenten tror, att förf. wid närmare eftersinnande fer fig twungen swara ja på denna fråga. En annan sak blir det, huruwida man någonsin öfwerdewisats om någon förlust. Nej. Och det är derföre som ingen erlänner den. Gå t. ex., hr förf.! till wåra begge grannstäder och fråga derwarande bränz winsbolag, om de ha förlorat eller wunnit på fin rörelse! Förf. frossar rigtigt på ord, då han säger: öfwerbewisats om och af förlusten. Kan man på samma gäng öfwerbewisas om och af en fald fanning? Nej. Men wäl: jag har blifwit öfwerbewisad af dig om den och den salen. Det är ju då (fe. när man öfver: bewisats men få fällan erkänner (!,) iom firmor upplösas. OM att bränminsnå: vingen icke bär fig, är wäl en odifputabel sanuing. Recens. har luft att säga twärtom: en odisputabel lögn. Nej — — — krögarnes intressen, fom (intres: fen!) aldrig lärt känna någon nästa, ide afta(r)? för rof — — — demoralisera dem, af hwilla(.)? just utskänkningsidkaren, ehwad det är bolag eller enstild man — o. s. w. Förf. påstår således, att ut: stänkningsidlaren är antingen bolag eller enskild man. Nåwål! Lätom oss unrere söfa, om det första är sannt! Ett bolag bestär af slere personer, utskänkningsidta — äö 5a —