Norrländska Korrespondenten – 4 december 1868, sida 2

— Ja, bevars, skall fröken Ebba ha ny klädning nu igen? — Ja, blå carege, du; kusin Axel skrattade åt och gjorde narr af Ebbas röda sidenklädning då han sist såg henne, och påstod att rödt är en ful, gammalmodig färg, som alldeles inte klär hvarken Ebba eller någon annan. — Sade han? och jag, som tycker att den röda sidenklädningen är så fasligt vacker! menade Elin. — Nå, hvad tycker du om Axel, nu sedan han blifvit kadett? klär inte uniformen honom väl? — Ah, jo, men... — Hvad för men? — Jag vet inte om jag törs säga ut hvad jag tänker; Oda kunde bli ond. — Se så, säg du, eljest blir jag bestämdt ond. — Jag tycker att... Axel; herr Axel blifvit så stursk och högmodig scn han blef kadett. Förut var han så vänlig och kom ofta in till oss och pratade bort en stund med far och mig; nu händer detta ej mera: — Kära du, han är stor nu, skall du veta, och har mycket annat att tänka på. Dessutom är han inte här ute så ofta nu som förr; men vackrare har han blifvit, icke sannt? — Ja, nog är han vacker, då Oda tycker det .. oo Hvad du är enfaldig och utan egen urskiljning! ropade Oda häftigt och