Norrländska Korrespondenten – 1 december 1868, sida 3

hållning, väfnader och humlegardars anläggning. Det var sedvanligt i deras bygd, att medan måännerna vid sitt sommararbete stadnade hemma, qvinnorna drogo omkring mad sina vingåkersvallmar, humla och andra landtmannavaror till afsalu, så väl på landet som i städerna. När konungen en gång gästade hos sitt vanliga värdfolk i Vingåker och såg sin förståndiga värdinna laga sig till en sådan resa, ämnande sig med sina varor till sjelfva hufvudstaden, bad han henne, att hon under sitt vistande i Stockholm skulle komma upp till slottet, som hade hon gatt på en bjudning i gravngården. Konungen hade ofta med förundran sett, när han kom in till gästning hos en vingåkersbonde, att der aldrig kunde förmärkas någon förlägenhet eller uppståndelse sasom vanligt i landtbygden vid ropet Kungen kommer! — Man såg honom och talade med honom, såsom hade man sett eller talat med en annan menniska. betta var allt efter hans sinne; sådant hade han gerna sett det svenska folket. Men ban ville nu försöka, om icke så väl hos denna lugna vingåkershustru, som hos de flesta andra qvinnor lysande ståt, höghet och prakt kunde väcka förvåning och häpnad. Befallde derföre, att vid hennes emottagning hofvet skulle visa sig i all sin ståt: vakt och drabanter slamra med sina blän