Norrländska Korrespondenten – 1 december 1868, sida 3

vändt tillbaka hem med sin brud och besättning från Österlandet, der han antagit klädedrägt och seder. Sedermera har denna folkstam fortplantat sig i denna svenska landsbygd och alltid bibehållit sin österländska klädsel och sina sedvänjor. Vingakersdrägten bestär förnämligast i en af finaste hvita ull väfd, fotsid tröja med blätt eller rödt uppslag vid kragfästet. Qvinnorna bruka en dylik tröja, som, knäppte igen öfver bröstet med förgyllda silfverspännen, med de nedre främsta hörnen hopfästa på ryggen så att underklädnaden, en gul kjortel med ett rödt förkläde, visar sig. Omkring hufvudet bära qvinnorna en hög hvit mössa, som mycket liknar den turkiska turbanen och häntyder pa denna folkstams österländska härkomst. Vingåkrarne äro ett resligt och välbildadt folk, merendels med blå runda ögon, ljusa, fint bildade anletsdrag, och deras qvinnor ofta utmärkta så väl för fägring som förstånd. Konung Carl den II:te visste att värdera detta idoga folk, och särdeles behagade honom deras ständaktighet att bibehälla sin urgamla vackra drägt, såsom ett minue af deras nu mer okända hemland. Vid sina resor genom Vingåkersbygden hade han ofta tagit härberge hos en förmögen bonde, af hvilkens hustru han noga underrättade sig om deras hus