taga denna ring, hvilken jag i detta ögonblick lemnar ifrån mig. Vid dessa ord drog hon hastigt förlofningsringen af sitt finger och lade den på bordet. Grefven stirrade bestört på henne. Den unga flickan vände sig om och ämnade lemna rummet, men han höll henne tillbaka, i det han med en af vrede upprörd röst yttrade: — Ett ord, min fröken, detta fordrar en förklaring. — Måhända kan detta vara förklaring nog. Hon drog ur sin klädningsficka ett hopviket papper, som hon räckte till den ännu mera bestörte och vredgade grefven. Grefve Bernhard öppnade papperet och faun det vara hans egen, af kärleksfraser uppfyllda biljett, som han föregående afton på maskraden skrifvit till den täcka flickan ifantasikostymen. Vid denna just icke så behagliga syn bleknade den afskedade fästmannen, och hans sista hopp dog inom hans bröst. — Af hvem har ni erhållit denna? frågade han, blickande upp. Men intet svar nådde hans lyssnande öra, ty fröken Thorsten hade redan aflägsnat sig. Grefven fattade då sin hatt. och med orden: i — Godt! Henrika får väl trösta mig