dess lägsta oh smutsigaste bemårlelse; rå man följande framställningen, gör en slutbetraktelse om retta spirituosans ret: medel, att, med sällskapslifwets förför riska .foder angenämt lifwa sinnet och gifwa smak för en njutningelystnad, wil ten lita, säwäl i vet högre som lägre samhällslifwet kan werka få de moraliseranre, att ven förleder till glöms ska af familjelifwets pliater, religion, heder och samwete; till ett lättsinne bil: fet med tilltagande sedeslöshet, wekligbet och winglande financer, slutligen slulle funna berera icke allenast tommus nens, utan fom följd deraf äfwen ftar tens nederlag: — så skulle man gerha med författaren wilja flyga till en höjd, ber man skiljd från jordelifwets omtums lande passioner och småsinne, men ber stådande idealets herrlighet gerna wille stadna, såwidt eller så länge nemligen wår menskliga organisation, d. w. wåra wingar, detsamma tillät. — Men Gu nåe! de draga oss snart åter till jorden, — bit jag tror wi också återgå för att fe till och litet ordna wåra idsella fun: reringar. De skola fom jag tror wara snart rangerade, ty observera wi litet värmare — fom skäl fan wara — in bjudningeu till det bolag Nono will motwerka synes ordet utslänkning fom vNono pästår skulle finnas, aldrig nämdt; ide heller förordat eller eng nämntt når got lrogwäsende om ej Nono dermed will förstå utminutering af 2 kanna minst. Att bolaget skulle med eller mot: willigt befordra echot8 röra spöke etönnfErogeriet, dertill synes eller ingen anledning, twert om skulle ett wanligt menniskoförstånd tro, att emedan bolaget inom alla socknar hafwa aktiesegare — — hwilka stå på den höga sedlighets punkt fom wanligen anses åtfölja den mer bemeds lade allmogen, och dessutom ide ega pers sonligt intresse af bolagets winst utöfwer den bestämda förlagsräntan; ressa nog lärer se till att bolagets (man sware ej för stadens) spirituosahandel ej drif. wes på bekostnad af fin kommuns mos raliska ruin. Utgående från Nonos åsigt att mägen till försäljningen bör göras få läng fom möjligt, finna wi (ifwäl wägen till ftaven och till närs bet af ftaden utgöra få liten slillnad i längd att till oc) med Nono borde wara belåten. Och härmed torde wi odfå haf wa bewisat, att Nonos afhandlina, få godt och wål den än berör dryckenskapslasten i allmänhet, lifwäl ide ett bugg finner fin tillämpning på fat i fråga om inbjudarens bolagsförslag. Då bärtill kommer att inbjudaren, twert emot äfwen echotö föreställning, mekelst sitt project just tyckes afse, att mota Olle i avinden eller att genom provinsbolag twert afklippa alla möjliga och wäntade förslag till sockenbolag — hwilka somliga wisserligen anse omöjliga, emedan lantshöfd. embetet eger rättighet bifalla eler afslå benäran om försäljningen och man anser nämte embete allt för upps lyst att ide betrakta stadskommunerne såsom får och landskommunerne såsom getter; andra tro likwäl, att landshöfd. embetet är allt för upplyft att ide döma på grund af te ffäl, fom finnes mest befogade och detta är utan twifwel det sannolikaste; då widare slutligen, ins bjuderen i fin anmälan häntyder på goda ffäl, att en oberoende årlig inkomst till sandskommunerne organiserad af dess