— Tusan att man då aldrig hinner fram en gång i dag! mumlade han, under det hans mörka ögonbryn drogo sig tillsammans. Äro vi icke framme snart? fortfor han, vänd till skjutsbonden. — Ska väl ge sej te tauls, min gunstige herre, ljöd svaret, afgifvet med denna skånska dialekt, som för ovana öron låter rigtigt hiskelig. Den unge mannens mun drog sig till ett leende. Detta var nu samma svar tionde gången på samma upprepade fråga. Han beslöt sig derför nu för att tiga och tåligt afbida tiden. Detta förhållande tycktes ock föra ett godt resultat med sig, ty, innan en halftimme var förliden, vände sig skjutsbonden inåt vagnen med det glada utropet: — Om nu herrn sir ut ett tag, får han korn på Thorsholms herrgårdsbyggning; vi ä framme nu i rappet. (Forts.) En ryktbar fransk predikant talade i en predikan om hustrurnas pligter. Jag ser i denna församling en qvinnan, sade han, som gjort sig skyldig till olydnad mot sin man, och för att uttrycka hvem hon är, skall jag kasta handboken i hufvudet på henne Han lyfte upp boken och ögonblickligen hukade hvarje qvinna sig ned.