Norrländska Korrespondenten – 20 november 1868, sida 3

— Nina herrar, sade han, respektera denne ädle yngling, hvars unga fästmö väl kan vara stolt öfver sin blifvande make. Några skallande skrattsalfvor belönade dessa ord, men den mörka blick af vrede och förakt, som Wendel kastade omkring sig, hejdade den utbristande munterheten i sin linda. Den lilla gruppen skingrade sig snart inåt rummen, och den förvånade Amy lemnade baronen, för att hos de andra herrarne med procent uttaga det, som denne, besynnerligt nog, nekat heune. Henrik Thorsten stod emellertid qvar, obeslutsam huru han nu skulle använda den honom återgifna friheten. En mörk rodnad färgade hans ansigte, och en slags nervös darrning genomlopp hela hans varelse. Med en rädd blick såg han sig omkring, och då han varseblef att ingen fanns i närheten, som kunde se honom, smög han sig med sagta steg ut och skyndade sig sålunda ned till bryggan, hvarest en liten ångbåt just nu ämnade läggade ut, för att återföra några af Djurgårdens talrika besökande till staden. En halftimma sednare befann sig vår unge vän i sitt präktiga rum på hotell Rydberg, der han, trött o h förbi, kastade sig på en soffa. Morgonen derpå vaknade icke den unge baronen förrän solen redan länge