Norrländska Korrespondenten – 17 november 1868, sida 4

på sig. Fruntimmer finnas, hwilta i sitt lif ännu ej tigit till häst, men lilml låta taga af fig i riokostym sittande på en hög häst. Ja, albumsbilderna uppwisa de nus derbaraste motsägelser. Den ena har ett bergslandskap med ett wattenfall till bat: grund, och sitter derjemte på en fammetsdivan. En annan lutar fig mot en blom sterprydd trädgardsbalustrad, med händer na insinckna i en muff och en stinntappa hängande öfwer axlarne. Kort od) godt, wi tunna af visittortsfotografierna finna att mennistan gör jig till en narr i många sater. Jngen ma säga, att å jordenes fon är förälskad i jig jelf. — Den jom unde gisssa till hans tantar, rå han håller fin fotografi i hans den och anställer paraleller emettan det teje wande och det pappers-jag som ban har framför jig, den ffulle tunna bringa de intressantamte upptactter i dagen.