Norrländska Korrespondenten – 17 november 1868, sida 4

Hwad jag älstar, och hwad jag hatar. Jag älstar rätt och sanning framför allt, Föru an dem har lijwet ingen hatt. Pos dem, der rätt oc) sanning ide bo, Cj finnes dygd, ej heder eller tro. Jag hatar lögn och swek af hjertats grund, Swvarheljt de träffas uppa Jordens rund; Dn, jom med swek och list fin bana går, Mitt hela hat, min djupa afsty far. Jag älskar ljus och frihet på wår jord, J handling, jom i tanka oc) i ord, Der ljus och frihet ide råda få, J mörker och i träldom folken gå. Jag hatar den, som mörkret hörer till, Den sriheten i bojor lägga will; J strid mot dem jag alung ofjfra siall, ZLe. är min pugt, det är mitt lesnads fall. Jag älsta trohet, dygd od) weti vc) Mod, Som offra mill jör sriheten sitt blod; Zen, fom sitt lif för Junning offrat har, Hand bild jag alltid i mitt hjerta bar. Jag hatar lasten, hwar den finnas ma, m än pyrpur klädd den synes gå; Till sjelfwistheten fiende jag är, För fegheten ett djupt förakt jag bär. (Cv9.-V. (Jns. aj 7En jram idsdröm.)