Norrländska Korrespondenten – 17 november 1868, sida 4

flytta till en främmande werlrtsdel, emevan re ej funna: finna fin utkomst på fädernejorden? Dessa rent ekonemiska kraf kunna ej på längden lemnas obeaktade. Statens nöd skall äfwen här framkalla reformer, hwartill man eljest ej welat lyssna. Flera af Europas monarker hafwa också börjat warsko dessa fordringar a folkens fira. Frågan om en afwäpning är allwarligt ställd på dagordningen, men klart är att man här skall fortfarande ockra på det höga begreppet: landets sjelsstän righet, framhållande farorna för jrämsmande öfwerwälde, likasom de antliga makterna ockrat med talet om ren ewiga saligheten, och faran för ven lede fienven. Men nöden har rod ingen lag. Statebristen skall äfwen här blifwa den renulator, fom utjemnar mifförbållandena och som befriar folken från såwäl den ene fom den andre af deras be skydrare. Konungarömet gjorde sig i Spanien seliraristt mer prestwäldet, och söljten blef, att en af Europas älsta tynastier förjagades från ret land, rer ven mest ridterliga trobhet mot regenten öfwer gått till hat. Många surstar i Europa göra fig solirariska med militärwälret, med re stående armeerna, af bwilka nå. gra spela ganffr öppet rollen af pretorianska garden, men fråga är, om ej denna folivaritet fan blifwa ganska dyr: töpt. Ar tess pris det allmänna wälständet, få är det klart, att folten hwurten wilja eher funna i län den betala detfamma. Det har blifwit sagdt, och satsen inner håller mycken sanning, att vet är ftatdbankrutten, fom skall rädta Europa från militärismen, likasom den nu räddat Spanien från prestwälret. Men ret är litwäl ej stäl att vrifma sakerna till denna ytterlighet. Och det skall ei heller fomma derhän uti länder, hwarest folken ega frihet att kunna göra sin wilja ech sin röst tidigt nog gällande. De stående arsmeernag egna män skola helt wisst skyaga tillbata för systemets följder, i ven stund de inse, att hwad man öfwerklagar icke är ett ogrundadt tal, utan en allwarlig werklighet. Det är armsken, fom nu räddat Spanien från det odrägligaste af alla of — prefts och munkwäldet. Måtte ven nu ej sjelf bilda ett nytt ok, utan heldre, efter wunnen och befästad seger, återgå till vet borgerliga lifwets wärf, te der allena tunna grunda en stats waraktiga wälfärd. A.. an ae KnAMENn. IAAAÖLFAOÄUn-Ä