Norrländska Korrespondenten – 13 november 1868, sida 3

onekligen rätt att straffa tjufvar och mördare.v Damerna de Vatteville, så goda, så öfverseende, hade icke lust att förena sig i de reflexioner, med hvilka deras gäster beledsagade denna läsning. De tillade icke nya fördömelser till dem, som följde på berättelsen om Bernards slut. Ifriga christna, ansågo de, att efter alla de förfärliga händelser, ur hvilka deras oskuld hade åstadkommit deras räddning, oaktadt en förrädares bemödanden, borde man tacka försynen och förlåta den brottslige. — Min dotter, sade grefvinnan till Helene, i allt detta ser jag endast försynens hand. Fröken de Vattevilles vigsel med kapiten Georg försiggick i slottskapellet å Bel-Air, och den dagen blefvo de fattige icke glömda. (Slut.)