Norrländska Korrespondenten – 13 november 1868, sida 3

Nej, bränwinsnäringen har aldrig bu it sig och skall aldrig göra det, i betraktande af det stora hela, utan endast der det gäller bränneripatronernas och lrögarnes egoistiska sjelfberäkningar och intressen, fom, aldrig tagande hänsyn till det helas för del, aldrig lärt fönna någon näfta, ide aftar för rof att för egen winnings skull utblotta och demoralisera dem, af Mvilta, just utskäntningsidtaren, ehwad det nu är bolag eller enstild man, — tackande Gud för dagligt bröd genom Guds wälsignelse öswer hans handtering — suger sin bergz ning på det mest obarmhertiga od) obe wetliga sätt. Och är det ven enffilde omärs digt att, driswande ocker på sin nästas bättre tänslor, både fysisla oc) ekonomisla wiltor, så borde det wara lika owärdigt för samhällen att genom bolag söta stärla fattigmedlen på arbetarens och den fattiges betostnad och i sanning ett owärdigt förflag till inbringande af, med fnart sagt brott mot nästans goda, befuddlade medel, hwars metalltilang tyckes erinra om alla de suckar och) tlagoljur, fom oftast nog af både moder och barn utpressas i form af böner till eu af törförelfen och giftet — det auttoriserade och af lagstiftning till tusentals ruin besiyddade giftet! — nus mera döf och obewettig mate och fader. Dessa förslag och dessa medel äro omärdiga, få mycket mera fom de bestämmas för tratter, der ide, såsom i staden, ens skildta personer förut har brämminsmonos polium, utan, om få är, det owissa och brottsliga lönnfrögeriet med dess risk, fom också alltsör mycket lärer tolereras. Gå till den priviligierade krögaren — lönn: lrögaren hwarten mill du eller får foms promettera — i bwilfens fickor såwäl din egendom fom din sedlighet ligger begrafwen och taga din belägenhet, och du skall hos honom finna, minft af allt, Hierta för din nöd. Tillfället gör tjufwen, citerade den förra insändaren; och, i sanning, farligare tillsällen lan wäl inga socknemän bereda den uppwäxande ungromen, än tillfälle till srestelsen för det element, fom ofelbart skall beröfw. socknemännen sjelswa, i form af åldriga föräldrar, fin älderdomströst och finna fin sörhoppningsfulla afkomma för: wetligad och lastbar — opassande till förtroenden och uppdrag, lanske äfwen till föräldrarnas sista. Lönnlrögeriet, denna swaga förespräkare, retta swäfwande och balwända skäl för nyttan af öppna bräns winsförsäljningsställen, skall sätert aldrig komma till hundradedelen af det sednares följder. Och skam åt den myndighet, som låter sådant florera! Herrar befallningss män! ÄAren J så landthandelskårens mäns ner, hwar inom Edert områte, att I ären nödsakade, att fe genom singrarne med landthandlanren rörande hwilka diverfes mwaror han erpediera fina funder och dy medelst femna desfe tillfälle till lönnfrö: geri, såsom många påftått är händelsen — då ären J werlligen att beklaga och Eder tjenst owärdige. Men, i hwillet sall som helst, är likwäl den af förra insändaren gjorda berälningen, att det större och nyttras re antalet skulle, wid tillfälle af öppna utskänkningsställen, tomma att supa mera, att ide nämna dem, fom måfte fupa med eller utan tillfälle oc) fom naturligtwis stulle finna bränwinosfloden paradisisk. Och sätert stulle derigenom en stor mängd, som aldrig saknar, aldrig söker, aldrig ega fällslaper å lönntrogarna, finna dessa på de öppna krogarne och sålunda äfwen desse