Norrländska Korrespondenten – 13 november 1868, sida 3

belpad eger få många skenbart rättwisa släl sör sig, att man icke gerna san wåga tro på dess prohibition, gifwes det dock andra skäl, som, mindre skenbara och mera werlliga, förtjena, att af de sör saken mest nitälstande, tagas i särslildt betraltande, men som just ega egenskapen att icke, alls icke, lunna intagas i inbjudarens program. Ctt sådant bolag fan neml., rarilalt utan all werllig nytta och fördel för te lommuner, fom hugnas med ett Bachi tempel — kanske — straxt inwid Herrans, besitta egenskapen af och, hwar få behöfwes, anwändas till en önskwärd sinetur för sådana, fom, betraltande fig för — herrar, ffy det lägre, men ärligare arbe: tet såsom för dem någonting genant, och, trijwandes bäst bland drydjom och glata lag, gerna tjena med att erpediera det allt sjeljbestånd och sedlighet dräpande gijtet åt sin af sådana passioncr regerade nästa. Minst sagt, måste det wål wara twywel underlastadt huruwida den wärde inbjudaren till bolag för drydjom gjort detta af den inre ofwertrgelse, fom tan lallas sosterlänsst och mennislewänlig. Tywärr synes han åtminstone ha ganssa nara till andra werlliga bewelelsegrunder, än dessa slenbara jörespeglingor, om tom munernas i Medelpad winst (!) — detta medan ban — litfom ide tycds begripa anz nat, än att en bränwinstommnn har utan att dela med fig hela winsten för egen sattigtassa eller dylilt, — en winst, fom ännu aldrig bliswit werllig, hwarten sör ett land eller en tommun; en winst, som måste, som stall åstadtommas af medel, fom i fetter gifwit få lyjande prof rå fin utomordentliga och widtomsattande före måga att ruinera såwår den enssildte fom lommuner od) stater. De enskildte, hwilta i milliontal fett sitt nöjattiga bo mwanz drande, i form af småsupar etc., på tros gen, helt och hållet öreläggas och sedan sjelfwe genom rusets eld bringat ide alle: nast fattigdomens, utan också ocnighetens förbannelse i eget hem och öfwer de fina, blifwa föremål för kommunernas, hwar i fin stad, wälgörenhet och sålunda frätande maskar för sattigmedlen, äterstår på dessas ruiner ide eng lärdomen af bränmisförbud. Kommuner och hela stater, def efonomiska och sysika nederlag, def i ögonens fallande wetlighet och tilltagande fedeslög: bet, dess finan ser, årligen förstärlta af bränwinsslatten; men ockjå lila årligen för: tärda af det elände, fom samma wara föder hos och) omtring def älslare — lita oestergifligt fom om Accord derom More ingånget med Bachus i egen hög person eller också Hin Onde sjelj; uch litwäl win: ner man på allt detta minst lärdomen om bränwinsförbud, nej, men bränmwming-utffäntnings-bolag. Men hwar är ett lands styrka störst, om ide der ett lants fedlias bet är detsamma, och hwar finner man förträffligare, mera fätfert wertande gift mot sedligheten än spiritunosa, än de hetsande drycker, fom nu behöfwa bolag för att inskränla bränwinskonsumtionen som utminuterings aktie-bolagens program gif: wa sig slen af? — Det wore sannerligen ganska foktligt att wilja bilda bolag — jag skulle önska lära mig desse bolagsmäns definition på detta ord — för samma branch, om och af hwars rörelses total: förlust man öfwerbewisats, men så sällan erkänner. Det är ju då fom firmor upp: lösas. OM att bränwinsnäringen icke burit eller bär fig, är wäl en odisputadel fanning.