Norrländska Korrespondenten – 13 november 1868, sida 3

Dagen och aftonen förflöto under förtroliga samtal. Georg åt middag på slottet Bel-ÄÅir, vid bordet placerad bredvid sin älskade Helene, som han icke kunde upphöra att beundra. Fröken de Vatteville, å sin sida, fann att, för att vara en arrendatorsson, hade kennes trolofvade i sin officersuniform verkligen ett martialiskt och e egant utseende. Man erinrade sig icke utan fasa, men med intresse, de skiftande händelser, som utmärkt de tvenne grefvinnornas räddning. Man kom naturligtvis att tala om alla dem, som hade uppträdt i denna förfärande dram, och namnen Manuel, Billaud-Varennes och Bernard blefvo under samtalets lopp uttalade. Då fru de Lansac hörde den sistnämndes namn uttalas, utropade hon: — Men, hvar har jag då mitt hufvud? Jag medför åt er, mina kära slägtingar, en Parisertidning. i hvilken det är fråga om denne skurk, som förorsakade alla edra olyckor. Herr Georg vill ni vara god och för oss uppläsa artikeln, så lydande: ol går, kl. 4 eftermiddagen, jast då flera medborgare inom sectionen Antoine kommo, för att i hans hemvist vid quaie des Celestins arrestera en fördettin, vid namn Balory, angifven sedan lång tid tillbaka såsom misstänkt och k-nspiratör, uppstod ett stort tu