Norrländska Korrespondenten – 10 november 1868, sida 2

hvilka åldern, ännu icke utsläckt ifvern och försvagat krafterna. Målare-och aravyrkonosterna hafva ofta framställt den gripande taflan af de första sessioner, som hölios af dessa improviserade byråer, hvilka dagligen emottogo flere tusen ansökningar af modige män, hvilka erbjödo fäderneslandet sitt lif och beredvilliga att marschera till gränsen. När Georg infann sig derstädes, måste han uppgifva sitt namn, förnamn och öfriga omständigheter. IIan hade ett allvarligt och tankfullt utseende, som slog an på den muncipaltjenstewan, hvilken hade sig uppdraget, att i rullorna införa de frivilliges namn. — Medborgare, sade skrifvaren, i det han betraktade honom med ett uttryck af förvåning, för att vara en af fosterlandskärlek lifvad man, förefaller du mig allt för mycket sorgsen. Georg kände sig, att börja med, mycket böjd för att färtretas öfver denna nagot ovanliga anmärkning; men han styrde sig och nöjde sig med att helt hallt svara: — Om jag icke misstager mig, är medborgaren municipaltjenstemannen här för att anteckna de personers namn, som här anmäla sig, och icke för att göra anmärkningar öfver deras ansigtsuttryck. Det är icke efter ansigtsuttrycket, som man kan bedöma hvars och eus ifver och fosterlandskärlek.