Norrländska Korrespondenten – 10 november 1868, sida 2

Men den unge mannen hade kommit öfverens med sig sjelf, att han icke skulle blifva stött. Han höjde på axlarne och, då hans inskrifning var afslutad begaf han sig hem till sig, för att afvakta de underrättelser och den marschruta, som man skulle sända honom.