sttttt, A stlIC deras twist wara UT Pyle tist natur, i det den ene är en förefprå Fare af unionen, den andre separatist. 2 Follbildningens wigt. Öfwer detta ämne meddelar Norrköpings Tidn. följande reflexioner, dem wi och med oss sälerligen hwarje sann och rättänlande fosterlandewän wilja utan bes tänkande underskrifwa. Man lallar wanligen ret land fattigt, der öfwerhufwud ringa penningsummor äro att tillgå eller äro i rörelse; man upp: skattar nationalwälmågan, lilsom den enz fkiltes sörmögenhet, efter den större eller mindre ymnigheten of ett vödt ting, en metall Att denna måttstock likwäl icke måtte wara den rätta, fan man misstänkla redan deraf, att nationer, fom efter denna wärdering måste anses wara fattiga, lif: wäl uthärda stora, förhärjande lrig, utan att duka under eller sörsänlas i märlbart större fattigdom, och deremot andra, fom besitta ofantliga riledomar, lätt utmattas. Man slkall och finna, att penningen, säfem en wara, icke lan ega något wärde, annat än genom sin anwändning och i jemförelse med andra waror, och hwarje oförderswad känsla skall uppresa sig mot föreställningen om guldets allmalt. Jcke båtade t. ex de ofantliga sleppslasterna amerikanskt guld Spanien till något, icke stegrades dess makt, dess sanna nationalsörmögenhet derigenom ens det ringaste. En annan måttstock mår ste uppföfas för bestämmandet af den sanna nationaljörmögenheten, och man skall utan swårighet medgifwa, att ingen säkrare gif wes, än den andliga förmågan att ans wända de döda tingen fom medel; med ett ord: i folkbildningen ligger den fauna nationalförmögenheten. Foltbildningen bestämmes naturligtwis icke ejter blotta bollärdomen; utan all slags sticklighet, konstflit, moralisk lraft m. m. måste derwid tagas i betraltande. Således: ett land är fattigt der jordbrulet och landthushållningen skötas illa, emedan man cj förstår att göra det bättre; der handtz werk, manufalturer och andra näringar bes finna fig mer eller mindre lägerwall; der handeln drifwes lamt eller felaktigt, af brist på en Elof spelulationsanda; der den stora mängden ide fon höja fig till intresse för något allmänt nyttigt före: tag, utan är fängslad wid jagets fmåate tiga beräkningar; der den moraliska föns slan är förkolnad efter förderfwad; der man ide rör sig ur fläcken, ide nppoffrar det ringaste för någon idg; med få ord: den nation, fom är okunnig och håglös, är också fattig, wore än gatstenarne i def städer af silfwer och all werldens guldberg belägna inom dess landamären. Det är ej nog, att en eller annan enskilt eger nå: got större förftånd, någon högre lyftning i själen, ty dessa få skola föga funna ut rätta, om deras sträfwanden icke begripas af en större krets, utan wisa fig för den stora mängden såsom gåtor, dem man ice san upplösa. Deras egen marma håg fall sörlylas af den håglöfa omgifningens frost, ty menniskan är af Försynen danad sådan, att hon ej lan hålla sig uppe, utan måste uppbäras af någon lilstämmighet hos fin nästa. Men ju förre lretsen är af dem, fom funna höja fia till något annat ins tresse, än den insträntta omsorgen om dagligt uppehålle, desto högre stär nationen, i sin helhet tagen, desto större är dess kraft och riledom, ty der andliga refurfer finnas, der skapa de åt fig nödwändigt af wen materiella. Om bonden eger Nog själsbildning att funna refteftera öfwer landthushållningen och göra sig reda för grunden till hwarje traditionellt, åt hos nom såsom förfäderna fed öfwerlemnadt arbetssätt, få är intet Himat nog strängt, ingen natur nog karg, att han icke slulle lunna aftwinga den jord, han odlar, sina behof; ja, om han följer senare tiders wunna förbättringar, äfwen mer än han behöfwer till sitt och de sinas uppehälle och underhåll. Ran föger ott materiellt wälständ är ett nödwändigt wilkor för den andliga utz bildningen, och det är till en wiss del samt i wisst afseende sannt, men blott i det fall att ren materielia wälmågan är en frult Ui. riäon Ah