Norrländska Korrespondenten – 3 november 1868, sida 3

ken olycksfull slughet och skicklighet denne man kunde utveckla, när det var fråga om att göra ondt, och han beslöt, att börja en strid mot honom — vid alla tillfällen. Att bekämpa Bernard och rädda damerna de Vatteville, var således det dubbla mål, som han för sig uppställt. Vi hafva förut nämnt, att den Vattevilleska familjen var mycket älskad i Montfort-PAmaury och i hela kantopen, den var äfven föremål för allmän aktning; det behöfdes sålunda ingenting mindre än den revolutionära lidelse, som då rådde i hela Paris och alla närgränsande departementer, för att smädelser, rigtade mot denna vördnadsvärda familj, skulle finna personer benägna att upptaga och omfatta dem. Fruktan för rojalistiska sammansvärjniugar hade gripit alla sinnen; folket och dess ledare sågo öfverallt förrädare, ombud, utskickade från emigranterna och utlandet. — Under det att vi tåga mot gränsen, sade talarne på klubbarne, skola aristokraterne, som sammansvurit sig mot folket, massakrera våra qvinnor och barn. Man måste således förekomma desse brottslige och afskräcka dem genom någon oförutsedd och fasaväckande sak. Under en sådan tidpunkt, då ingen kunde smickra sig med att kunna lägga sig och sofva lugnt, utan att blifva