Norrländska Korrespondenten – 3 november 1868, sida 3

ne, hwiltas skadliga inflytande swårligen någon trädplantering torre funna bort taga. De twå första olägenheterna torde wäl knappast låta afhjelpa fin, få länge stad är siad och stadelif är starslif. Men ren tredje deremot, skulle ej den kunna afhjelpas? Man har på flera ställen försökt åstadkomma detta merelst uti pa: tans plan belägna täckta trummor. Men ressa hafwa dels till följe af snabb för: ruttnelse ofta måst omlängae; dels baf wa de ej alldeles förmått hindra de piftiga ångornas uppstigande, af hwilka bäda skäl ve ej på mänga ställen begagnas. Något annat måste rerföre anwänras. Kunde ej samma method försökas, mes delst hwilken en bonde uti förra Skåne befriare sin källare från wattnet uti ett derstätes befintligt kälsprång? Seran ban nemligen första året esemoftost nörs gats med begaanande af hant kraft pumpa ut wattnet, föll han ret anrra på ten ideen att anbrinaa ett hål på botten af tällarmuren. Derpå gräfde han uti trärs gårten cn lång prop, hwillen inwid hus fet war lifa tjupt belägen, fom hålet på lällarmuren, och sedermera sluttare ned åt, till dess ven neranför trärgårten ut mynnade i sank äng På bottnen af denna grop lades ett loger af sand ech derpå ett annat af ris och qwistar, bwarefter gropen igenfylldes med den wid första gräfningen uppkastade jorden. Eedan på detta sått en wäg för mattnets afleranre war åstadkommen, beswärades ban aldrig mera af någon mattensamling uti fin källare ätminstene under te tolf år, fom förgingo, innan mi lemnate orten. Det är wisserligen sannt, att cm denna method skall arwändas, allt (Cf8: affall noga möste bertsiltas, innan riff: wattnet netsläs uti öppningen till ven underjortiffa aflednina, som ifrån hbwarje särstildt hus bör föra till ten stora al: männa afledningen, och att någon stank slulle uppstå utanföre kölefönstret; men enligt nu brukliga sätt får man känna siant utefter hela rånnstenen, få wäl på gård fom gata. Utan att weta, huru wida mårt förslag är riltigt praktislt, eller ej, framstålla wi tet emetlertid får fom en förslagsmening till bepröfwande af ve salkunniga, ifall de finna Pet: samma förtjena något afseende. Dessa frågor angående ren allmänna helsowården förtjena emellertid på det högsta att behjertas. Det är en lätt fot för den rife, att på sitt lanrställe uns tandraga fig inflytandet af ångorna från starens rännftenar. Han har äswenleteg tillfälle att uti fin trädgård efter bes hag insupa trärens balsamiska tofter. Med den fattige, med arbetaren och hanrtwerkaren med flera är deremot förhållandet annorlunda. De hafwa inga viller att taga fin tillflykt till, utan måste stärse qwarstarna uti staden. För vem fulle en liten stadsträrgård och från elaka ån: gor befriade gator wara stora mwälper: ningar; men deesa klasser bafma bittillå haft föga att såga wid afgörande af fam hällets angelägenheter. Derföre har af: wen på de flesta ställen föga gjorts till befråmjande af deras bästa.