I den slyktiga teckning, hvem igenkänner icke hvarjehanda sjelfspillingar? För sin del ha de väl slutat diskussionen, men efterlemnat rika ämnen både för dess början och fortgång. Med så mycken ryktbarhet som de, åtminstone inför lagen, dör ingen frivilligt. Ämnet är likvisst tyst, jag medger det uppriktigt; men outtömliga förslagsförråd till rättelser och förbättringar ligga å dens vårdnad, som icke har nog af sitt lagskipniugskall allena, utan nödgats gifva vika för allmänna förtroendets kraf och taga in sin plats äfven i den lagstiftande församlingen. Här vore visserligen stället, att uppdraga en historisk deduktion, huruledes våra gamle förfäder, de kraftfulla göterne, långt före Carl XII:s tid, ja innan Wasaätten ännu börjat sitt regemente, från herrliga ättestupor, efter sin tro, foro till Oden att äta Walhalls fläsk och med friska kämpar tömma de fradgande mjödhornen. Till grund för denna bravur låg en religiös kult, ... men det är — som jag hört sägas — en annan samvetssak, att icke öfverlasta våra protokoller. Missgerningsbalkens 13 kap. 1 5 föreskrifver, att sjelfspillingar skola assides läggas och i visst fall till skogs föras och i jord nedgräfvas, men icke hvem som skall åt vanäran tillsläppa denna jord, hvarföre jag nu vördsammast vågar föreslå en remiss till högl. lagutskottet, om erhållandet af ett lagförslag, å hvars egor dessa usla kroppar skola nedgräfvas, Stoekholm den 28 Februari 1834. N. Insulin, riksdagsman för Stockbolms län. Hans Jansson från Elfsborgs län framställde den önskan, att motionen, såsom ett vitterhetsprof, måtte till trycket befordras, dock på motionärens egen bekostnad Nils Strindlund från Westernorrlands län ansåg, att då lagutskottet icke lärer kunna föreslå hvarken sjelfspillingars kroppar skola nedgräfvas å enskildes egor, eller att de skola vräkas i sjön, så vore motionen alldeles öfverflodig och äundamålslös, jemte det den onödigtvis fyllde protokollet och upptoge tid, som till bättre borde användas. Nils Månsson från Malmöhus län fann motionen så väl skrifven, att han icke kunde annat än förena sig med Insulin deruti att lagutskottet må af densamma undfå del. Ståndet beslöt remiss häraf till lagutskottet. Anm.: Den siste talaren, Nils Månsson, var den namnkunnige riksdagsmannen från Skumparp, den utmärktaste talare, bondeståndet någonsin ext. Hans yttrande, att motionen var så väl skrifven, att lagutskottet borde undfå del af den, är således att anse som en fin ironi, hvarmedelst han tillstyrkte en remiss, som enligt grundlagen ej kunde vägras. Hvad lagutskottet tyckte om, att de usla kropparne skulle nedgräfvas på lagförslagets egor förmäler ej historien. etodholms börspriser d. I Olt. 1868. Hwete, gammalt, 25 a 27: 50 pr t:a. Råg, swenst, ny, 19 a 20: 50; rysl, 19: 25 a 19: 75 pr tunna. Korn, 6-rad. slånskt, 17: 75 a 18 rdr; Uplands 18 a 19 rdr; 2rad. gotl., nytt, 20: 25 a 20: 50. pr tunna. ÅÖUkrter 25 a 26 rdr pr tunna. Häajre, 1: 15 pr 20 stålp. Hwetemjöl, swenskt, 2: 40 a 2: 50; utländskt, 2: 50 a 2: 60 pr dito.