Norrländska Korrespondenten – 13 oktober 1868, sida 4

Döm ej! Ej af granna färger Liljan prålar. Men dess inre halt den röjs ändå; Kärlek uti mångens öga strålar Fast du ej dess värde kan förstå. Klippan visar blott sin hårda yta, Men derunder guldets ådror gå, Stormen ofta hafvets vågor bryta Men derunder är det lugnt ändå.