ide måtte till någon tyrlomötets åtgärd föranleda. Hr Ribbing kunde ej fatta hwad fom berättigadt utskottet att förllara, det denna fråga ide tillfomme fyrtomötet att hand: lägga. Motionären Hade neml. ej före slagit att mötet ffulle förrätta någon flags revision af trosbelännelserna utan endast hos k. m:t göra framställning om behof: wet häraf; och detta behof more wäl, me nade talaren, owedersägligt, då dessa tvosbetännelser innehöllo motsägelser oh enfji digheter, hwilla hindrade att de läror, fom utgöra sjelfwa basen för wår tyrtobyggnad, framstå i en erforderlig tlarhet. Talaren anförde några erempel till be lräftande af dessa olägenheter samt slutade med att yrsa bifall till motionen. D:r Toren helsade moticnen wälkonmen, såsom berörande sater af yttersta wigt för församlingen. Om den ock icke kunnat anses för det närwarande och på det sätt den af motionären affattats böra föranleda rttll någon särskild åtgärd, hop: pades dock tal:n att i en framtid skulle af detta frö uppspira en härlig skörd. Tal:n litsom prosten Andersson fruktade att en framställning i motionens syfte slulle fom ma att wäcka oro och belymmer samt upp: wäcka strider, mindre önskwärda för dem, hwars lifligaste åstundan det är, att fan: ningen wål skall gå fram, — men i frid. Utskottets hemställan, hwitten Ytterligare förordades af biskoparna Butsch oc) Flens burg, doltorerna Sandberg och Widen samt prof:r Warholm, blef af mötet utan omröstning godkänd. Då härefter föredrogs hr Olssons of wanberörda motion om biskopsembetenas indragning, uttalade d:r Strömberg den åsigten, att det warit önslligt, att författz ningen om kyrkomöte, äfwensom mötets arbetsordning innehållit något af den fyrt: ning, ett äfven wissa mål borde undergå förberedande behandling af mötets letmän. Talaren tunde nemligen ej annat än för: moda att, om något fårant funnits med: gifwet, de öfriga lekmännen skulle lyckats bibringa motionären öfwertygelse om det rent siadliga för lorkans bestand, fom innefattades uti förslaget. Som emellertid förbåltandena nu woro gestatade, återstod för talaren ej annat, än att yrla motioz nens hänwisande till fyrtolagsutflottet, dit densamma äfwen hänwisades. Pensionering af älderstigna och otjenftbara prestmän. D:r Widen hade i detta hänseende sramlagt ett förslag, fom affåge pensioneringens werlställande medelst del: ning of prestlägenheternas in komster, samt, der sådan delning ide lemnade tillgång till ett belopp af 1,500 rdr för fåmwäl tillträs daren som pensionstagaren, bristens föl: lande genom statsmedel eller på annat sätt. Tillfälliga utskottet hare hemställt, att någon fyrfomötets åtgärd ide borde anses erforderlig till följd af detta förflag, hwil let i utstottets tanla endast skulle leda till en i allmänhet otillräckig pensionering samt en utarmande ftällning för tillträdaren, få länge pensionären lefwer. Man tycktes ock wara inom mötet ense derom, att detta förslag wore epnaktislt och ej tomme att medföra de påräknade fördelarna, hwadan utskottets hemställan om afslag å denna motion blef af mötet utan omröstning godkänd. Deremot hade samma utskott, i hufmudsaklig öfwerensstämmelse med en af prof:r Ribbing i detta syfte jemwäl wäckt mo tion, föreslagit, att kyrlomötet mille dels till 1. m:t ingå med framställning om bes hofwet och nörwändigheten att bilda en pensionsfond för prefter och på detta fött bereda dem tillfälle att, när de af Ålder eller sjuklighet blifwa oförmögna att fin innehafwande befattning rätt förwalta, från densamma afträda, dels oc uttala den önskan, att k. m:t måtte wic taga erforderliga åtgärrer för grundläggande af en dy: lif fond, för hwilket ändamål hwarje ordinarie presterlig lägenhet en gång, mid innehafwarens afgång, under ett år finge stå ledig och nettobehållningen af de med densamma förenade inkomster till fondens bildande anwändas. Erlännande det wigtiga ändamåls befrämjande, fom afsåges med utskottets förslag, förordades detsamma af biskoparna Flensburg och Annerstedt, prosten Lyth, hrer Torpadie och Lönnberg, prof:r Nibbing samt grefwe Björnstjerna, hwilka ans sågo att förslaget, om ej så sullkomligt, dock owedersägligen innedure ett stort och wigtigt steg framåt i denna trängande fråga. Rådman Björck war äfwen mil: iiiii AA A bUovOD