Norrländska Korrespondenten – 9 oktober 1868, sida 2

Cassius inträdde, haltande — den stackars satan hade nemligen blifvit blesserad af ett gevärsskott i Amerika, der han deltog i kriget under hr de Lafayette. Vid hans åsyn hoppade Capet, den vänlige pudeln, upp på sin herre och öfverhopade honom med smekningar. — Tont beau! utropade fångvaktaren; stilla, Capet, det är icke nu fråga om att leka. Den hederlige mannen hade nnmligen bemärkt den unga flickas djupt bedröfvade utseende. — För tusan, sade han, unga menniskor vilja då bestämdt aldrig taga räson! Jag hade dock något att säga er. — Oh, tala, tala, min herre .. Cassius! utropade Helene, hopknäppande händerna. — Nå väl, fröken, om ni lofvar mig att vara tystlåten, skall jag anförtro er en hemlighet. Medborgaren Loustalot kastade en misstänksam blick omkring sig, som om han fruktat att någon skulle kunna höra honom. — Vet då, fröken, att er fru mor befinner sig i rummet under edert; sålunda befinner ni er icke långt ifrån henne. Tyst! men tyst då! Afbryt mig icke. Inom en timme får ni besök af medborgaren Manuel, kommunens porkurator; den förträfflige Manuel, vill alltid sjelf förvissa sig om