Norrländska Korrespondenten – 6 oktober 1868, sida 3

Om arbetareföreningar. Ett problem, hwars lösning länge tas pit statemannens och tänkarens uppmärtsamhet i anfpråt uti Europas stora fulturländer, England, Frankrike och Tyfts land, och fom ännu wäntar på en tillfredsställande lösning är arbetarefrågan. Denna fråga är emellertid af allt för allmän natur, för att uteslutande beröra nämnte länder. Öfwer allt, ter ett fritt arbete utföres, och ver civilifatios nen hunnit någon högre arad af utmedsling, skall denna fråga framställas och fordra att blifwa beswarad. Att Swerge med fin år från år mera de invuftri ffulle blifwa alldeles oberördt i detta afseende, war under sådana förhållanden ingalunda att påräkna. Med kännedom om wår arbetarebefolknings hofsamhet, praktiska förstånd och aktning för lagen har man emellertid skäl att hoppas, det wårt land skall förskonas ifrån te ftafningar, fom hemsökt Frankrike och från de på arbetsgifwaren och arbetstagaren lika menligt inwerkande agitationer, fom utgöra en ide owäsendtlig del af hiftorien om engelska industriens utweckling under de sednaste åren. Såsom denna fråga tyckes wilja gestalta sig i Swerae, synes ven ide blott afse arbetarens ftällning såsom enskild medlem uti samhället, utan nära sammanhänga med frågan om arbetarene berättigande att i likhet med öfrige medborgare utöfwa inflytande på kommunens angelägenheter. Önskningar i detta afseenre bafwa reran blifwit framställda, och då man känner gången utaf folkens utwecklingsprocess, torde man funna antaga att degfa wuxpna till ans språk, med hwarje år skola framställas med ökadt eftertryck, till dess slutligen allmänna meningen hinner att stadgas uti öfwertygelsen om deras rättmätighet och derpå grundade oafwislighet. Men, för att winna på fin sida en stark al: män opinion, bör arbetaren wisa fig ega wilja och fraft att genom ihärdighet och