Norrländska Korrespondenten – 2 oktober 1868, sida 3

GSundsmwall den 2 Oktober. — Remington gewär för ftarypftutteföreningar, K. mit har lemnai fmiutist r2-m J. A. Lafqwist tillstånd att för de friwilliga ftarpffytteförenins garnes i riket behof få tillwerka gewär efter Remingtons patenterade modell samt werkställa förändring of äldre ges wär efter samma model, äfwensom att sör gewärens afprofning få från froc nans förråd köpa erforrerliga patroner till ett antal af minst 300 st. för hwarje gång, emot af avmeförmwaltningen ber stämdt pris. — Nitroglycerin har åter ästadkommit en olycka. På grufwebacken wid Malmbergsåsgrufwan å Stadra marf i Nora socken war häromdagen Jsrael Malmqwist den yngre sysselsatt med malmsträdning. Rätt fom han stod der och knackade sönder de upphemtade ftenarne, exploderade en sådan under hans hammare. Något nitroglycerin hade påtagligen genom en remna runnit in i stenen, utan att sönderdelas wid fpräng: ningen nere i grufwan. Mannen blef illa förstörd och afled inom en halftims ma. — Hänkelsen utgör en warning att ide begagna den tillgång af nitro: glycerin, fom ännu tan finnas inköpt och oförbrukad, utan i stället anwända dynamit. — Bränvin af renlaf. I Nyköping kommer i höjt bränwinstillwerknina af renlaf att bedrifwas mid twenne brännerier och troligen äfwen i åtskilliga andra trafter af länet; ätminstone har uppföp af renlaf pjorts på flera ftällen, till fromma för ve fattiga i dessa orter. Huruwida tetta flagg bränwinsbränning kan hafwa någon framtid, är twifwel unterkastadt, vå insamlingen icke kan ske utan rötternas uppryckande, och således många år erfordras innan ny skörd fan göras. Som renlafwen def utom bar wärde såsom nötfoder för hernboskapen, hafwa flera egentomsinner hafware i Nyföpings närhet förbjudit all insamling ä deras epor, dertill före anledda äfwen af det stundom oförsynta sätt, hwarpå insamlarne uppträdt me delst nertrampning af odlad mark. — Då tännedom om renlafwens stora be: tydelse bäde fom material för bränmingbränning och utfodringsämne blifwit på sednare tider allmänt bekant och infamrs lingen af densamma för närwarande sysselsätter många händer och med detjamma skaffar utkomst och arbetsför: tjenst åt mängen, få torde det wara i sin ordning att marna för, att låta insamlandet widare handläggas på det häsynslösa sätt, på bwilket man hittills fått tillwäga, hwarigenom, om detsamma kommer att fortgå, lafwen snart skall för oberäkneligt läng tid utrotas. Man rycker nemligen ofta upp lafwen med rötterna, hwarwid det tunna jord: lagret merändels följer med. Då man nu wet, att plantan behöfwer bortåt tio år, för att flå nya rötter, och att jordreproduktionen går ännu mycket läng sammare, så liager tydligt i dagen, att en annan methed för inbergningen mäste anwändas. Denna är lätt funnen. Man må helt enkelt afklippa lafwen med far, hwarigenom man erhåller res nare laf och får mera betalt för fförven, hwarjemte den fördelen winnes, att moderplantan ej blifwer förstörd.