Norrländska Korrespondenten – 29 september 1868, sida 3

Damerna de Vatteville, alltjemt dragande sig undan kommo nära intill ett bröstvärn, och grefvinnan, seende en trappa, som förde ned till stranden af Seinefloden, steg skyndsamt utför densamma, troende sig på denna väg kanske lättare kunna undfly faran. Ett ögonblicks rådrum inträdde; kanske påbeln hade afstått från deras förföljande? Damerna de Vatteville gingo framåt med stora steg, så fort, som deras trötthet och upprörda tillstånd tilläto, och utan att yttra ett enda ord, då förfärande skri ånyo ljödo bakem dem. Vändande sig om, sågo de män, betäckta med den röda mössan, som störtade fram emot dem, med sablar i händerna. I samma ögonblick syntes en hop andra ursinniga framför dem; qäaien och bröstvärnet voro öfverallt besatta af sådana. Det fanns bland dem äfven karlar, beväpnade med bössor, som de lade till ögat. — De hafva flytt ur fängelset! skreko somliga — Ja, det är aristokrater, skreko somliga, hvilkas flykt de skurkarne Schveiarrne som vi fingo tag uti, gynnat. Död åt Österrikanskans medbrottslingar! skreko andra. (Forts.)