Norrländska Korrespondenten – 25 september 1868, sida 3

2 gånger för stöld undergått straffarbete. Hon har uppgifwit, att Widestrand war vit hennes förmyndare, men hon wisste ej hur W. såg ut. — Gtid-majtin, Tivoli i Köpenhamn har uppställt en maskin, som förtjenar uppmärlsamhet. Det är en amerilansk stick-maskin, fom är i werlsamhet hwarje eftermiddag och afton. Att förklara dess inrättning, är naturligtwis icke möjligt; men några ord om dess arbete funna tanffe intressera. Den sättes i rörelse med stor lätthet medelst ett hjul, fom man wrider omfring med handen. Man bör jar med täspetsen, då det är en strumpa fom skall stickas, och efter wissa fring: wridningar of hjulet, hwilka motswara omgångarna i stickniugen, göras — uns gefär litsom då man lnypplar — wissa förändringar med de nålar, hwilka mot swara pinnarne. På detta fött får ftrume pan den önskade formen. En fådan ftrume pa fan göras färdig på 15 minuter, och tonsten är ide swårare, än att den läras på 20—30 timmar. Man lan äfwen sticka annat än strumpor, ehuru ide myc tet inwecklade mönster; skall det wara ett mycket bredt föremål, så måste det stickas i flera eller järre bredder, hwilta sedan kastas samman. En olämplighet finnes wid maskinen, nemligen att den icke kan sticka med fint garn; men stickningen är utmärlt jemn och slät. Strumpor till dagligt brut, förtläden, bentläder o. s. w. tyckes den bäst tunna förfärdiga. En dy lif maskin kostar för närwarande 220 rdr, sw., och tå meddelas gratis undermwisning i def begagnande. Det påstås, att den skall tunna wara en menniskoålder, enär de flesta missöden, som kunna ske med den, bestå deruti, att de små nålarne brytas af; men man får reservnålar, hwilka man sjielf fon sätta i. Det är rätt roligt att fe den arbeta, och det saknar ide intresfe att fe ett par ftrumpor ftidas godt och folidt på en half timma. Att symaskinen är en större uppfinning, är obestridligt; men möjligen blifwer ftid: maskinen inom kort sullkomligare od) bil: ligare. — Jeruwägen twärs öfwer Amerika till Stilla hafwet rycker fortjarande framåt med en märtlwärdig hastighet. Härtill bidrager ej litet det ypperliga system, Ymwarefter arbetena ledas. De egentliga jord: arbetarne med spade och hacka utgöra blott avantgardet. Straxt etter dem följa hela tåg, dels med ffenor och bjeltar och alla andra saker till spårets nedläggande, dels med sof-, mats och förrådsrum för arbe tarne. Alltsom banan framffrider sljutas alla dessa wagnar ut till ändan af spåret, på det att arbetarne straxt på morgonen må funna wara på arbetsstället. Sjelfwa nedläggandet af spåret och den derpå föl: jande ballastningen sker med nästan milis tärisk ordning och regelbundenhet, samt noggrant iatttagande af grundsatsen om arbetets delning, och man är derigenom i stånd att dagligen göra 2 1 enge ska (oms lring en tredjedels swensk) mil färdiga. Ja, man hoppas till och med att kunna uppdrifwa arbetet till 4 engelska mil om dagen och således omkring jultiden ha de till staden wid Stora Saltsjön återstående 330 milen färdiga. Denna ligger 1,350 mil wester om Omaha, jernwägens öftliga utgångspunkt, på gränsen mellan IRebraska och Jowa. I Omaha finnas jernwägens stora werlstäder af alla flag, jernz gjuterier, wagnfabriker o. s. w. Jeruet