Norrländska Korrespondenten – 25 september 1868, sida 2

Vatteville ett intyg om medborgerlighet, såsom man då uttryckte sig. Var då denna hedervärda familjs säkerhet redan hotad? Man måste tro det, och fakta skola, tyvärr, snart gifva bevis derpå. Ursinnig på Georg och ur stånd att likaa honom i ädla naturanlag, tillbragte Bernard det öfriga af aftonen med att midt ibland de särskilda grupperna hålla tal om nationens rättigheter och olikheten i förmögenhetsvilkor och samhällsställning. Några dagar efteråt satte han i utöfning sina ideer om klassernas ojemnlikhet, då han, efter ett kitsligt börjat gräl, utan medlidande piskade upp en förpaktare i Menuts, hvilken han utan tvifvel ansåg vara vida under sig i samhällsställning. Vi hafva redan förut omnämnt denna bedrift af medborgaren Bernard, i följd hvaraf han blef arresterad i Montfort. Men, såsom vi äfven nämnt, tvekade icke den eländiga varelsen att, för att ställa sig in hos massan, förtala damerna de Vatteville och att till smädelsen lägga en ordentlig angifvelse. Han lät förstå, att grefvinnan var ett fruntimmer, som var intaget af alla den gamla adelns fördomar, och som ålade sitt folk att vid alla tillfällen utöfva den största stränghet mot bönderna; att man vid Bel-Air vari oupphörlig korrespondens med Coblentx; samt att man derifrån lemnade den