Norrländska Korrespondenten – 25 september 1868, sida 2

De måste underkasta sig sitt öde och uppträda vid en fest, oaktadt man vid denna tid hade så stora skäl att vara sorgsen och bedröfvad. Grefvinnan och hennes dotter begåfvo sig till denna å terrassen nedanför ruinerna tillställa bal, men man måste tillistå att det var med en hemlig aning, hvilken, utan att de visste hvarföre, bemäktigat sig dem. Vid deras ankomst blefvo de emottagna med föga vänliga blickar af en grupp, bestående af så kallade patrioter, och bakom hvilken de, om deras sinnen varit lugnare, kunnat bemärka Bernard, hvars ansigte bar prägeln af nagon sällsam föresats, och hvars småleende i det ögonblick, då de passerade förbi, hade ett mycket tvetydigt uttryck. Emellertid var Georg der, och åsynen af honom tycktes lugna fru de Vatteville. Han närmade sig på det mest vördnadsfulla sätt och, utan tafatthet, men icke utan en viss blyghet, uppbjöd han fröken de Vatteville till dans. Han var öfvertygad att detta skulle göra en god verkan, och det fordrades icke något mindre än denna öfvertygelse, för att förmå honom att taga ett steg, som dessförutan skulle hafva synts honom himmelskriande. I sjelfva verket gaf han, känd som upprigtig republikan, genom att dansa med den unga grefvinnan, åt familjen de