Norrländska Korrespondenten – 22 september 1868, sida 4

Ringa företeelser kunna stundom wäcka höga tankar. Jag begagnade baden i Strömstad 1816. — Jag fatt en afton på verandan utanför badhufet, fjut till tropp och lynne, såg det närmwarande li: wet mörtt, det kommande föga bättre. Mitt öga föll vå några änder, fom plaskande och dykande lågo närmast utanför. Så snart en and kom upp från djupet, rann wattnet utaf åt alla sidor i stora droppar, och fogeln war lita torr, fom hade han aldrig warit i wattnet. Detta ryckte mig ur min dwala. De dyftra tankarne flögo hän, och jag inföll glad: Gud är stor i tet lilla, Han är ftor i det hela, och intet är glömdt. Han, som så ordnat, att wattenfogelns fjädrar icke blifwa wåta, han Har och förjt för mig både i ett nu och i ett kommande.