Norrländska Korrespondenten – 22 september 1868, sida 3

Strödda tankar i ett tänfvärdigt ämne. Af en G5-åring I J hwad mi falla tidens begynnelse hade den Allsmältige en stor, en omäts lig tanle; wi falla den universum, det stapade werldsalltet. Antag, att du kunde ställa dig någonstädes derutom och fe mils lioner werldar, ärtusende efter ärtusende, lretsa i sina oföränderliga banor; — kan du wäl tro, att, inom denna rymd, hwars början och slut, hwars yttersta gränser ingen menniskotanke är mättig att fatta, du skulle funna finna en enda puntt, der ide lifvet, rörelsen, företeelserna beftäms mas af allmalten, allwisheten, allgodhes ten? Jag tror det icke.