Norrländska Korrespondenten – 22 september 1868, sida 2

gen wid lif. Läkare lära ej ha warit tilkallate. Sundswall den 22 Septenber. Stöld. En händelje, som lyckligtwis hör till sällsyntheterna inom detta jams hälle, inträffare förliden söndagsnatt, eller natten mot förliden måndag, då nemligen tjufwar deredde sig tillsälle att medelst inbrott hos konsul E. Rothman och på hans kontor tillgrepo 1,100 rdr bestående uti 10 francs stycken samt 800 rdr dels i sedlar och dels i silfwermynt, jemte di verse andra persedlar. Tjufwarne ha ännu icke upptäckts, men genom polisens spaningar will man hoppas att denna stöld ffall funna upptäckas, då anledning är för handen, det tillgreppet skett af någon som hade närmare kännedom om förhållandena på stället. — Vagetabiliskt rön. Uti on förlic ben wär å norra siran af staden af galanterihantlare Nyberg härsläres anlagd trärgart, har det märkwärdiga inom wäxtriket inträffat, att på en por tatisstjelte uti hwarje bladaren 12 rottnölar, en ny potatis biltat sig, å hwilta små telningar till nya blaster börjat utwäxa. Afwen anträffades uti samma parkanläganing en potatis, hwarå funnos på ref ena ända 6 eller 8 nys bilvade potatis få stora fom kärnan af en s. k. bonrböna. — Eldswåda och innebrända kreatur. Till ingns befshde har ingått en få lys dande rapport: Till följe af wårdslöshet mid hand: hafwandet af eld har inom Ramsele focs ten inträffat en ganska betlaganswärd händelse, hwarom meddelas följande: Natten mot den 6 Augusti inträffade nemligen att eldswåda utbröt å en får bodewall, tillhörig Terrsjö by; derwid, å en kort stund, innan hjelp hann ankomma, nedbrann bonden Swen Nilssons fähus med deri innewarande 13 kotreatur och 18 getter, hwilta alla woro, de förre medelst jerntraljar, uti fina båsrum fär stade, hwarigenom de arma krcaturen jemwäl woro betagna all möjlighet att rädda sig, isynnerhet som dörren till fähuset war tillstängd och omöjliggjorde alla försök att undtomma, om oc en del lyckats befria sig från sina bojor. Wid hållen undersötning om den timade olyckan erfor man att, wid ifrågas warande tillfälle, Swen Nilssons dotter, som wårdade fadrens boskap å den en åttondedels mil från hemmet belägna fäbodetratten, sedan hon inbjäsat freatus ren och mjölkat desamma, sör att medelst röt skydda dem för mygg, på sjelfwa fähusgolfwet, å en med myrjord betäckt sylle eller planlstump uppgjort eld, hwils ten hon sedan lemnade dt sig sjelf, bes gifwande fig till den tätt bredwid befintz liga stugan (sätern), hwarest flickan, ut tröttad af dagens göromål, somnade ifrån både eld och lreatur och först wäcktes af det buller fom fom från den brinnande ladugården, hwillen ej kunde räddas, ehuru bud genast af närmast warande fåbodes piga sändes till byn. När folk derifrån ankom, war fahus byggnaden totalt ned: brunen och kreaturen af lågorna uppflufade; märkwärdigt nog lyckades det 2:ne lillingar att rädda fig, huru wet man ej; troligen woro de ej fastbundna. Denna händelse bör wara en warning för allmogen att warliga umgås med el den. Den hwillen förlusten drabbar är