En tidsfråga. uFör ärligt yrke är vu aldrig för god. Detta är ett gammalt ordspräk, men huru ofta finna wi ide att denna fan: ning föraktas, huru ofta fe wi ide ret eller ret arbetet, och fåletes äfwen utöfmarne ringaltas. Huru många föräldrar bland den s. f. stäntspersonseklassen äflas icke till följe af en missriktad wälmening och i hopp att bereda fina söners lycka, att nolens volens twinga dem att studera, för att aå den lärda wägen, eller också winna inträte på embetåmannas eller militär banan, utan ajseende på om be för något of dessa fact hafwa antag, ja i trots af den tydligaste olämplighet ver: till, heldre än att låta barnen wälja ett yrle, — Jör hwilket te kanske kunde ena fallenhet, och för hwilket te kanhända skulle blifwa en pryrnad och förwärfwa sig anfeende och oberoende. Utaf detta framsticker bjert ett för en fri nation owärdigt föralt för handtwerks arbetet. Hufwumnwilkoret för ett samhälles blomftring är att hwarje dess medlem kommit i den ställning, der han bäst passar, men är wål så i allmänhet fallet? Huru mången plats i statens och kyrkans tjenst beklädes ej af personer, fom för rens samma totalt sakna håg och fallenhet, och hwilka i stället bäst skulle trifts på åkren eller wid hyfwelbänken, men som mot fin wilja blifwit inkastade på belt annan bana. Att åter mången blir handtmwers tare, fom dertill är föra lämplig, fom kanske om han warit i tillfälle att studera, stulle blifwit en utmärkt wetenskapsman eler annan framstående personlighet, retta är en sak som ej är lätt att hjelpa, då mången från spära barnåren måste för bröts skullatillaripa ett handtwerk, och walet deraf oftast beror af tillfälliga omständigheter, — men hwad som kan hjelpas, tet är att de bemedlade ej hindra rem bland sina barn som för ett eller annat handtwerk ega framftående fallen: bet, att veråt egna fia. Wid ret nyligen hållna rektorsmötet framhölls fom en bland orsakerna till realliniens mindre förtelaktiga frällning niwåriaheten för realliniens lärjungar att efter slutad skolkurs finna en pass sande lefnadsbana att beträra, emedan man inom de särskilta industrigrenarne ännu ej lärt sig uppskatta wigten af att erhålla ämnesswenner med nödia teores tist bildning. — Wi tro att häri lig ger någon begrepps-förwexlina och stt det snarare är utanför industrien fom man ej lärt fia uppskatta wigten af med densamma förenad teoretisk bildning. De som kommit ett stycke in på ffolwä gen wilja ogerna ikläda fig tjenareffepels fen af simpel arbetare och anfe inom ins dustrien ingen annan platå för dem 4passanre, än pulpeten. Följaktligen bli merändele yrkene och ofta nog äfwen detaljhandeln rekryterade frän foltffolorna, grosshandeln ech fabriksrörelsen reremot från de högre lärowerken, På sådant sätt kommer likwäl i den mindre industrien att saknas nödig teoretisk un. derbyagnad, och i den större oftast prof: tiska insigter, beggedera till skara för industrien. För en realliniens lärjunge were efter slutad skolkurs just en passante lefnadsbana något yrke, för bhmwilfet han hade fallenhet. Månaa af wåra yrken stå tillbata i följd af itkarnes tlena underbyggnad; flere af de fiftnämns ba funna nog wara praktiskt skickliga och arbeta då wäl, men på samma gång wanligen dyrt, i saknad af kunskap om SsS—S —pykU— —k—————