Norrländska Korrespondenten – 8 september 1868, sida 2

er om en vida större tjenst. Hör Han omtalade hela uppträdet på kafeet, sedan han först förklarat Jacquelines verkliga känslor med hänseende till Louspillac. Då han slutat, reste mjölnaren sig upp. Låt oss gå till Louspillac, sade han med sin vanliga, lugna ton. Jag skall slå det långa benranglet sönder och samman. Ni, monsieur, har intet annat att göra än hålla Beautrubin. Georges hade mycket svårt för att göra det begripligt för honom, att han begärde af honom eu mindre direkt tjenst, att han endast bad honom blifva sin sekundant. Jacques skakade på hufvudet med ett missnöjdt utseende. En duell, det är ett dåligt sättlo sade han. Li är alltför artig mot denne galne hund! På hvad vapen skall ni slåss? Det vet jag på min ära ännu icke. För en timma sedan visste jag icke en gång hvar jag skulle finna en sekundant, som icke var rädd för de der båda herrarne. Mademoiselle Jacqueline nämnde händelsevis ert namn, och då beslöt jag anmoda er derom. Men hvar, när och hur jag skall slåss, det vet jag ännu icke d Hvad stället angår, monsieur, så kan ni just välja min qvarn. Marken