Norrländska Korrespondenten – 1 september 1868, sida 3

skade och eftersträfvade var att Louspillae skulle utmana honom. År det från det här hållet de komma? frågade han gubben. oJa monsieur. Härifrån kan ni se dem på långt håll. Så mycket lättare, som m:r Louspillac alltid intager sin plats — ni vet väl? — midtför m:r Quoniams apothek, hvilket ligger midtemot kaffket. vAhl förlåt! bvad för en plats? förklara mig det! — Min Gud, der äro deb sade den stackars gubben darrande i alla lemmar. Och han skyndade till sitt bord, i det han med en åtbörd bad Georges icke tala till honom. På femtio stegs afstånd såg Georges Louspillac och Beautrubin för första gången. Louspillae var klädd i en lång öfverrock, på militäriskt sätt knäppt ända upp till halsen och med hatten på ena örat; Beautrubin var klädd i en ljusblå rock, blommig vest, nankinsbenkläder, hvita strumpor och skor. De gingo bredvid hvarandra, stolta, öfvermodiga och alltid se-gervinnare. Vid åsynen af de båda tyrannerna kände Georges sitt blod sjuda i ådrorna. Lyckligtvis satte en löjlig händelse hans själ åter i jemvigt. Vi kunna icke med tystnad förbigå denna händelse, ty historien är sann, verk