Norrländska Korrespondenten – 25 augusti 1868, sida 4

I vi dej, du plump på hvitan klut! yt Detbåt bch ttobu TULL Ct. Sessfrtotal. Öfwerträd aldrig jagtstadgan! En redaktör. (Uppläst vid publicistfesten i Stockholm den 2 Aug. 1868 af Norrbotten-Kurirens redaktör hr Widmark.) En redaktör i sanning är En underlig gestalt: Båd nu och då, båd här och der Han vädra skall i alll; Och ben han måste ha, som få, En penna vid hvarenda tå Ett öga hvasst i hvarje vrå, Och öron — som förslå. Fru Fama stöter i basun: Herr redaktör! Pass på! Man säger atto — (den fanders frun!) Man säger si och så — —5. Och nu han får så brådt, så brådt Att taga gummans tal för godt: När under pressen han det fått År det — en anka blott. Här kommer bref från Pål och Per: Pass på, herr redaktör! Var god sentera vinken här Och in i bladet för: Här finns en mutkolf till fiskal, Och här är sjelfva domarn fal, Och presten mer än lofligt skral, Och doktorn jemnt på bal. En mö på femti år (hvem vet, Hur skarpt han såg på dem, Om hon ändå sig vexla lät Mot två på tjugofem?) — Alltnog, en sekelhalfva visst In sväfvar till vår publicist: ÅJag ser, er tidnind lider brist; Sätt in det här, men vtist b Och nu det är hans hårda lott, Förrin han blir henne qvitt, Att färga både vvitty och oblottyv Igen till blått och hvitt, Och tvätta hennes tjärlek? ren, Och plocka h från hennes ?behn?, Och vandra ut i månans sken Att svarfva rimmen sen. Man har ett horn i sidan till Exempelvis en björn, Man skymfad blir, man hämnas vill; Man går till — redaktörn: Du hedersbror, som snille har? (Det der, förstås, en kittling var) Skjut af en salfva eller par På göken, så det tar! Nu händer sig, att någon tror Sig vara ritad af: Seså! Farväl, du phedersbror, Du osnille gå i qvaf! Du papperssuddare vet hut! Jag vånne du blef sparkad ut I Just der — vid ryggens slut! Förstås, att detta ej precis I nakna ord han hör; Han vet det noo nå annat vis.