Norrländska Korrespondenten – 25 augusti 1868, sida 3

Georges måste låta sig nöja med detta svar och denna pantomim. Efter frukosten, fortfor Sanas, gå de på jagt eller till deras landtgårdar. M. Beautrubin ser sig på vägen om efter vackra flickor, och talar gerna med dem, ty han är en stark beundrare af könet. Klockan 4 ätes middag, derefter göres några visiter hos madame Molineau m. fl. Klockan 9 intages en god super, och derefter gå de till sängs. Ni frågar hvar ni kan träffa dem? Ofverallt, på kafeet, i promenaderna, på gatorna. Samma eftermiddag blef Georges önskan till hälften uppfylld. Han hade företagit sin vanliga promenad omkring staden. Han såg på andra sidan vägen en vacker äng, och begaf sig in på densamma för att beundra tre eller fyra vackra kor, som lågo i solskenet; alla drömmare tycka om dessa hemlighetsfulla, starka och saktmodiga kreatur, emedan de tyckas idisla ungefär liksom de tänka. Georges vandrade i gräset utmed den grop, som skiljde ängen från planteringen. Plötsligt hörde han i den närmaste allöen frasandet af en klädning och brådskande steg; han såg ett blekt och springande fruntimmer och kände genast igen Jacqueline. (Forts.)