Ni behöfver således ovilkorligt en liten lexa! Och vid er ålder! Ni är en usling!? röt Beautrubin. Ni skall ge mig upprättelse, och det genast! Tordyfvel! sade Louspillac, sjag ger er rättighet att välja vapen. Jag väljer pistoler. Men genast bBeautrubin darrade af raseri och hade icke den ringaste aning om den fara som han trotsade. Han ville slåss genast, i trädgården, på lif och död. Men som man icke hade några sekundanter och Beautrubin icke kände någon menniska i Bellevue, så invände Louspillac, hvilken bibehållit sin kallblodighet, att duellen icke kunde ega rum förrän följande eftermiddag i grannskapet af Angers, och att man skulle anmoda garnisonsofficerarne att blifva sekundanter. Då detta var öfverenskommet, satte Beautrubin sig i den karriol, i hvilken han åkt till Bellevue, och Louspillac tog plats iden diligens, som gick en timma senare. Louspillac var fullkomligt lugn. Han såg med ett slags medlidande denne stora pariserborgare så enfaldigt blottställa sig för honom. Dessutom tänkte han, att till och med i Bellevue går det icke an duellera så ofta. Det bästa vore derföre vid detta tillfälle, att öka sitt anseende utan blodsutgjutelse. Slutligen kände Louspillac instinktmessigt, att det vore klokare att icke