Norrländska Korrespondenten – 21 augusti 1868, sida 3

säga er är således: väntal eller rättare sagdt: hoppas! Och samtalet slutade med ett hjertligt handslag. Men i sjelfva vesket oroade dessa båda problemer vår parisare på det högsta; numera sökte han icke längre att undvika historier och förtroenden om de båda storskrytarne, utan frammanade dem i stället. Och han hade fått veta följande: Louspillacs antecedentier voro dunkla. Man visste icke precist hur gammal han var, man gissade endast att han var omkring trettifem eller fyrti ar. Han var emellertid född i en af Bellevues förstäder; hans fader var befälhafvare för gendarmafdelningen och hans moder var näringsidkerska, känd under namnet den vackra ArseneGendarnkorporalen erkände sin son och gaf honom en någorlunda hjelplig uppfostran, men han dog då gossen var endast tolf år gammal. Under sin moders tillsyn växte den unge Louspillacs upp och utvecklade sig. I spetsen för alla grannskapets odågor behandlade han sin födelsebygd nästan som ett epöfradt land. Gendarmeriet skonade honom endast för hans faders skull. Slutligen beslöt han att begifva sig till Paris, ett vidsträcktare och beqvämare fält för hans verksamhet. Han var då ännu icke tjugo år gammal. En känsla af tillfreds— e:00d ee—— -— Aqt