Norrländska Korrespondenten – 18 augusti 1868, sida 2

uppsatser. Denna salong, der de alla kände sig hemmastadde, hade aldrig genljudat af någon tvist. De ingingo med lätthet i hvarandras idter, kände hvarandra, förstodo och värderade hvarandra. Låtom oss göra Georges rättvisa: han, som hade lefvat och tänkt i vida öfverlägsna sferer, han som kände sin tids lösen och föreningsband, uppfattade genast det vänskapliga och goda i dessa små sammankomster. I en hast försonad med Bellevue, prisade han för invånarne, nästan emot deras vilja, deras lilla vackra och lugna stad. Då man slutligen efter middagen gick in i salongen för att intaga kaffet, och mademoiselle Celeste på sin moders uppmaning på pianot spelade Rossinis kompositioner, applåderade Georges, — en hvardagsgäst på konseraatoriet i Paris — mademoiselle Celeste så mycket han kunde, endast af fruktan för att genom kritik störa sitt eget välbefinnande och harmonien i denna vänliga interiör. Emellertid började m;r Fabert att blifva orolig och såg på klockan oupphörligt. Molineau kommer för senty mumlade han, omycket för sent ) Ni kan ju börja utan honom !o sade madame Molineau. Nåväl! om han icke är här inom