Norrländska Korrespondenten – 14 augusti 1868, sida 3

Paris. Det förvånade honom mycket, att M:r Sanas hade visat Georges till honom, men han sade, att han med nöje skulle vara honom till tjenst. Mairen, m:r Fabert, var icke hemma och väntades icke hem förrän dagen derpå. Louis erbjöd sig att på förmiddagen visa Georges platsen för den tillåmnade rådhusbygguaden och att på eftermiddagen föra honom till m:r Fabert. Sedan de unge männen kommit öfverens om att träffas kl. nio följande morgon på Gyllene lejoneto, tog Georges afsked, efter att likväl först ha förnyat sina löften i den vördnadsfulla blick som han vid sin bortgång gaf madame Firmin. Han längtade efter att komma ut, att blifva ensam, att drömma, tänka och i sitt inre återse alla dessa figurer: denna så hängifna moder, den hemlighetsfulla, sorgsna och intagande Jacqueline, den ödmjuke, lugne och pligttrogne Louis, den glade, modige och glänsande Jules, samt till och med den vildsinte, dumme och fatale Louspillac. Georges vandrade med en viss vördnad på dessa sorgliga gator. Denna Parisare började i provinsen erfara det slags synvilla, som landsortsboen vanligen erfar i provinsen. Georges betviflade icke längre, att icke Bellevue kunde innefatta lika dramatiska och lidelsefulla personer och öden, som Ro