Norrländska Korrespondenten – 14 augusti 1868, sida 3

tänkt på att lemna Bellevue för att lemna Jacqueline frihet att gifta sig med hvem hon vill. men hvar skall väl Louis finna en annan plats? Och dessutom har jag aldrig lemnat min födelsebygd; jag är liksom rotfästad här, och om jag sliter mig härifrån, så kan jag dö mot min vilja. Låtom oss derför vinna tid, som man säger derför ber jag er gifva Louis ett godt råd, om han frågar erl Tvifla icke derpå, madame. Tack för ert förtroende, jag skall visa mig värdig det, det svär jag!, I detta ögonblick klappade någon på dörren. Det är Louis. sade modren darrande. Ack, monsieur, framför allt, bevara min hemlighet!o Hon gick för att öppna. Georges väntade Louis Firmin med mera otålighet och nyfikenhet än om det varit fråga om en theaterhjeltes entree i andra akten. Han såg en ung man med ett enkelt och saktmodigt sätt att vara, kanske något tajatt och grof, men med ett öppet och regelbundet ansigte, en klar blick och stora läppar, som uttryckte ett godmodigt väsende. Allt hos honom andades öppenhet och hjertlighet. Om hans hufvud icke var öfverlägset, så var hans hjerta det bestämdt. Georges trodde sig märka en hemlig sorg i hans anletsdrag. Louis mottog vänligt arkitekten från