tat henne antingen i anseende pa heune sjelf eller Louiso Åh! det vore infamt! utropade Georges. vMin Gud! ni finner väl, att jag i denna sak hvarken kan anklaga eller ursäkta. Jag försäkrar endast, att min Jules var den bästa och fredligaste menniska i verlden. Hvarför skall hans .. besegrare vara mindre grym och våldsam efter hans död? Man har tvärtom märkt, att han efter denna händelse finner ett nöje uti, att sprida fasa omkring sig. Det förvånar mig icke. Jag säger ofta till mig sjelf, att man måste afsky och frukta som döden den ringaste förebråelse, då man har ett dylikt echo i sitt samvete. Ack! brottet gör menniskan dålig, det är säkert! tillade madame Firmin naivt. Men har då mademoiselle Jacqueline låtit förmoda, att hon gaf vika för denna mans förhatliga tyranni?, Nej, och det är lyckligt, ty i annat fall skulle Louis icke längre kunnat beherska sig. Granlagenheten förbjuder oss att för mycket söka inverka på Jacquelines vilja, helst som vi äro fattiga. Jacqueline är rik i jemförelse med oss. Hon har tre tusen livres inkomst, under det vi ha blifvit ruinerade genom en misslyckad spekulation af min mans fordne kompanjon. Louis och jag måste lefva af de tusen francs, som han har i lön. Vi ha