Norrländska Korrespondenten – 14 augusti 1868, sida 3

För Lödagsawällen. Hjertats dörr. (Från engelskan.) vBland de många irrgångarne i hennes förwillade hierta fanns en dörr, som man lätt gick förbi utan att mälka den; men på den dörren siod strifwet amwinna. mo Bå är det oc med drinkaren: Bland de många irrgångarne i hand förs willade hjerta finnes odså en dörr; men man måste nada en, tmwå, tre, sju, ja sju och sjutio gånger på den dörren, för att få den öppen. John B. Gough. Bill Strong war en gammal man; ty skryntlorna fom fårade hans ansigte, woro wäl ej inristade af tidens finger, och det war ej af ålderdomens swaghet som hans hand darrade, då han ställde det till bottnen tömda glaset på det grofwa furubordet; lifwäl war han mycket gammal och myc tet eländig, denne man, fom nu war ens fam innehafware af det lilla rummet med fina röda gardiner, sitt tobals sffäcede golf och en luft, fom blott alltför tydligt tilllännagaf det angränsande nogtummet. Dock egte denne eländige, förskjutne man, fom fatt der under den döfwande werkan af sitt morgonrus, ett hjerta, och bland alla irrgångarne i detta förwillade hjerta fanns en dörr, som man lätt gick förbi, och på den dörren, ehurn betäckt med tidens damm och syndens spindelwäf, stod skrifwet: menniffan. — men ingen anade detta, ty då nykterhetsföreningens med lemmar kommit till honom, lofwat hor nom arbete och anfeende, blott han wille underteckna, och andra wälmenande mån