Norrländska Korrespondenten – 11 augusti 1868, sida 4

När i en ynglings varma bröst vildt ungdomsblodet sjuder, och blott en tärnas milda röst i hjertats kamrar ljuder; när känslan utaf feberglöd förtäres och förbrinner, och tanken uti lust och nöd ett enda mål blott finner. Då för en qvinnas fötter ner i stoftet vi oss böja, och, då hon mot den arme ler, från jorden vi oss höja; och i en himmelsk kärleks hamn, af idel solsken danad, vi njuta, utan rum och namn, en sällhet, förr ej anad. O, låt oss tömma då en skål för hvarje ädel qvinna! För våra drömmars, mödors mål, det högsta man kan finna! För hemmets engel, hemmets fröjd vi tömma den så gerna; en högljudd skål mot himlens höjd för moder, syster, tärna! Rolf Frid.