Norrländska Korrespondenten – 11 augusti 1868, sida 4

Nedanstående skål för qvinnan, ursprungligen skrifven för Malmö Arbetareförenings Köpenhamnsfärd, men sedan föredragen vid utfärden till Möllevängen den 12 sistl. Juli, meddelas efter Malmö nya Allehanda och lyder, som följer: När barnet emot dagens ljus slår upp sitt späda öga och söker ibland jordens grus en skuggbild af det höga, en stråle, leende och mild, det ser i modrens blickar, och kärlek heter denna bild, som vänligt mot det nickar. Hvad den är ljuf! Ur den hur skönt att lifvets nektar suga! Då blir allt jordiskt qval belönt; då inga känslor ljuga. Lik knoppen, som vid solens bloss sin slutna krona breder, så ock en högre stråle oss all lifvets fröjd bereder. När uti barndomsårens frid allt blomstrar, gycklar, leker; när ofödd är passionens strid och oskuld hjertat smeker; när kinden blomstrar lik en ros, så skär på snöhvit botten, och allting jagas straxt sin kos, som rör den sämsta lotten bå vid en systers lena hand, på blomsterprydda ängar, vi leka invid bäckens rand, på elfvornas små sängar. Och sympatetiskt blick i blick förenas tvenne hjertan; de dela med en vänlig nick i glädjen som i smärtan.