Norrländska Korrespondenten – 11 augusti 1868, sida 3

— En högst intressant uppwisning, berättar G.-P. för den 21 Zuli, war ben, fom dir. O. E. Borg i går anords nat i Musei föreläsningssal med fin elev, 24:årige ynglingen Magnus Ol: son, sedan sitt 7:de år blind och döfstum. Sedan dir. Borg uppläft en bhiftoriköfr wer den, efter hwad ret förft wille tyckas, till en få sorglig tillwaro dömde ynglingens andliga utweckling, lät han eleven sjelf wisa prof på de förmånande resultater, till hwilka han genom tålmodiga och omsorgsfulla lårares handled: ning och fin egen inneboende energi kommit på den jemförelsewis korta tiden af 8 år. Förmedelst en räknetafla med rörliga typer wisade han sin slicklighet såwäl i quatuor species fom sortoch bråkräkning. Följde få en kurs i geo arafien på jordglob och karta öfwer Swerige och Norge, båda naturligtwis i relief. Med en förwånande snabbhet och nogKranuhet utpekade han på den förra de mest olika belägna punkter på jord: klotet, såsom t. ex. Stockholm, Newyork, Neapel, Melbourne o. s. w. Ännu mes ra sällsamt förekom det, då han på fams ma alob noggrannt utpekade ven mäg engelska armcen måste taga för att fomma från England till Abyssinien. På lärarens frågor afgaf han medelst teckenspråket korrekta swar ur swenska bir storien (de swenska konungar, hwilka mest behagat honom, nämnde han i följande ordning: Gustaf ven Förste, Gu: staf den Andre Arolf, Carl den Nionde och Carl den Fjortonde Johan). Då någon bad honom utpeka Rom på globen gjorde han det genast, men brast derwid plötsliat ut i et muntert skratt och började teckna åt läraren, som straxt öfwersatte hang idsassociation, hwilken lydre ungefär få här: 7I Rom ja, der bor påfwen den stackarn, men honom skall wål snart Garibaldi föra bort; Förmedelst en särdeles sinnrikt fonftrus erad skriflineal skref han å papperåremfor med en wacker handstil åtskilliga fens tenser, tihkännagifwande en blid och from natur, hwilka utdelades bland åftådarne. Å ett planetarium åragalare han, att han ide heller war främmande för astronomien, kortligen, denne unge man, fom fullkomligt saknar 3:ne of mennis skans förnämsta finnen, wisade fig wara i besittning af ett kunskapsförråd, hwilfet mången bland bang af naturen lydsligare lottade mermenniskor skulle funna afunras honom. Hwilken källa till inre tillfrersställelse för den wänlige, out: trötlige läraren wid hang fida, hwilken bländande ftråle i den mörka natt fom eljest sltulle omgett honom sjelf; J fans ning, aldrig ha wi bewittnat en upps wigning, fom mera warit egnad att uppwäcka metdwetande om och beundran för ten rika fond af kärlek, tålighet och intelligens, fom Sud nedlagt i menniftonaturen. — Magnus Olsfon är en mörk: lagd, starkt byggd, undersätsig Yngling med ett godt, alldeles ide obehagligt ut feende. Hand anfiate företer ide denna sorgliga anblick af slöhet och nedslagenbet, fom understundom påträffas hos blinda och döfstumma. Han fer twärtom klok och tänkande ut, då och då upplyses hans anletsdag af ett blidt småleende. — Ett fult drag af en triftligt fin