Norrländska Korrespondenten – 11 augusti 1868, sida 3

han såg att slumpen hade fört onom till Patientiagatan: ty man finner lika lätt vägen i Bellevue som man går vilse i Paris. Han var snart utanför n:o 2, ett litet hus af temligen anspråkslöst yttre, en våning och med fyra fönster. Han klappade. Ett äldre fruntimmer med ett vördnadsbjudande utseende öppnade. Monsieur Louis Firmin? frågade han, Det är här, monsieur. Min son kommer genast hem. Var god och stig in.n Hon förde Georges in i det yttersta rummet; det såg enkelt, till och med något naket och dystert ut. Madama Firmin sköt fram en fåtölj och tog sjelf plats på en hög stol vid fönstret. Under några minuters tystnad hade Georges tillfälle att betrakta Louis Firmins moder. En liten god borgarefru i landsorten! tänkte han. Madame Firmin var omkring sextio år gammal, men ännu rak och rörlig. Hennes fordom vackra ansigte utvisade en mild fasthet och anspråkslös värdighet. Hon var svartklädd. En stor bok med kopparspännen låg bredvid henne på hennes arbetsord: det var bibeln. Förlåt migh sade hon plötsligt till