Norrländska Korrespondenten – 31 juli 1868, sida 3

koketta konster, som en artist finner på, då han vill reta en persons nyfikenhet. Men mjölnaren stod lika orörlig som hans qvarn. Den der unge slyngeln är föga meddelsam, tänkte den resande. Mag skulle likväl gerna se, att han bjöd eller sålde mig något att äta, ty min mage börjar blifva ledsen. Vi vilja försöka att lifva hans fantasi. Det är vackert väder i dag, min herre! sade han med hög röst. Den unge mjölnaren betraktade himlen, höll upp sin hand i luften, och skakade på hufvudet med en föraktlig min, liksom för att säga: Vackert! jo vackert! vinden är dålig! Men han sade icke ett ord. Min herres, fortfor den resande, vjag hoppas ni ursäktar den frihet jag tagit mig att afteckna er vackra qvarn.9 Mjölnaren smålog och svarade, ehuru endast med en axelryckning: IIvad angår det väl mig2o Skulle han vara stum? tänkte den resande. Jag måste göra mig underrättad derom. Han frågade tvärt: Ursäkta! hur mycket är klockan, min herre? Den sömnige mjölnaren öppnade slutligen sin stora mun och sade: Ett. v